Burns Supper Lördag 24 januari 2015

För 8:e gången genomfördes Burns Supper. En upprepning? Slentrian? Något man känner till och att det blir trevligt träffa gamla vänner? Något GWS bör fortsätta med? Burns Supper eller Burns Night, som också den skotska kulturhändelsen kallas, är just en sådan tradition, som gör att GWS medlemmar med gäster ständigt återkommer varje år omkring den 25 januari.

Den här Burns Supper fick alla deltagarna som välkomstdrink en blended malt whisky, som var något utöver det vanliga. GWS ordf. Hugo Minell (HM), som varit master blender till den unika whiskyn, berättade att den bestod av provningsslattar från 12 högklassiska single malt whiskies! Hur den smakade? Ja, därom tvistar de lärde!

Efter hälsningstalet av HM började traditionsenligt inmarschen.

Säckpipeblåsaren Mats Sjöström (MS) tog ett stadigt tag i säckpipebälgen och lät ”pipan” påbjuda tystnad. Efter avslutat varv i salen stötte HM mycket bestämt ceremonistaven i parketten – undrar om det syns några märken? -, varefter alla höjde glasen till The Pipers ära. Enligt den traditionella ritualen vid Burns Supper berättade sedan Ingemar Giös (IG) bakgrunden till den skotska bordsbönen Selkirk Grace, varefter den lästes. Om man lyssnar noga till ordalydelsen i bordsbönen skänker den en viss eftertanke.


Den första måltidsrätten är Cock-a-leekie-Soup, som enligt tradition består av kyckling, purjolök och plommon. När den soppan ätits klar, började kvällen höjdpunkt, då haggisen bars in med MS spelande på sin säckpipa. IG balanserade den mycket hala haggisen på ett fat och lyckligtvis fanns haggisen kvar på fatet efter avslutat varv i matsalen medan alla deltagarna med avmätta applåder och med lystna blickar såg haggisen läggas ner på ett bord för att skäras upp av Per Falck (PF).

Det är få whiskysällskap förunnat att ha en medlem, som kan deklamera Robert Burns dikt Address to a Haggis på lågskotska. Med talande gester genomförde PF hyllningen till haggisen på sitt sedvanliga eminenta sätt, så att kniven blottade haggisens inre och att dess kryddiga doft spred sig i salen. HM´s ceremonistav träffade åter golvets tiljor och påbjöd därför Toast to the Haggis.


Daniel på kvarnen berättade sedan vilka ingredienser som ingår i en haggis. Trots den uppriktiga information blev det i stort sett rusning till bordet, där haggisen med neep var upplagd.

Varför firar vi Burns Supper? I The Immortal Memory gav IG en exposé över Robert Burns korta men intensiva leverne. IG berättade bl.a. varför just whiskysällskap hyllade den skotske nationalskalden, om Robert Burns drack andra drycker än whisky, om han hade någon favoritwhisky etc. HM visade sedan bilder på personer, som varit involverade i översättningen av Robert Burns dikter, varefter HM påbjöd enligt sed en skål till Robert Burns ära.

Den första sången som sedan sjöngs med ackompanjatören Roberth Nironen (RN) vid synthesizern var My Luve is a Red, Red Rose mera känd som Min älskling du är som en ros tonsatt av Evert Taube.


Kaffe och te dukades sedan fram samt den traditionella dessertkakan Typsy Laird, som i år dekorerats mycket vackert. Portvin hämtades och plötsligt har vi alla portvin i den ena handen och whisky i den andra. Förvirringen var total! En förvirring som emellertid var av den angenäma sorten.


En tradition som ibland är svår att upprätthålla är få talare till Talet till kvinnan resp. mannen. Det här året hade lyckligtvis GWS kunnat övertala två personer. Lars Wärn(LW) höll talet till kvinnan på sitt speciella sätt, som emellertid är svårt att referera skriftligt. Skålen ägnades sedan till kvinnan.

MS
intonerade därefter Amazing Grace på säckpipa och alla deltagarna sjöng med känsla till säckpipans speciella ljud. Margareta Herdin (MH) hyllade därefter mannen ur olika positiva aspekter, vilket verkligen uppskattades, varefter kvinnorna stående höjde skålen till mannens ära.


Som sig bör avslutades Burns Supper med Auld Lang Syne då alla sjöng vänskapens sång stående. Tolkningen av sången är att man skall komma ihåg gammal vänskap och i sångens sista del, när man sjunger ”we´ll take a cup of kindness yet”, innebär det att man skålar för gångna tiders vänskap.


HM
stötte ceremonistaven en sista gång i golvet och tackade

sedan deltagarna för visat intresse att komma till Burns Supper.

HM informerade vad som är närmast på GWS agenda under våren, nämligen en irländsk whiskeyprovning efter årsmötet den 16 mars.


Det var mycket nöjda deltagare som efter den här Burns Supper halkade sig fram den kvällen med magen full av haggis nedsköljd
med ”lite” whisky och förmodligen med en större insikt att
Skottland inte enbart är whisky utan har mycket mer att erbjuda
i form av olika kulturella inslag.

 


 







Då undertecknad ursprungligen initierade Burns Supper i GWS, var det knappast någon som kände till den traditionen. Eftersom jag nu slutar mitt engagemang i samband med Burns Supper och ”stafettpinnen” nu kommande år lämnas över till nya personer, ser jag fram med stor tillförsikt att traditionen med dess ritualer från 1801 kan fortsätta med samma värdighet som det har skett under de gångna åren i GWS regi.

 

Referent

Ingemar Giös

Klicka här för fler bilder! 
 
footer