Årets Skotska folkfest "Burns Supper" i Gävle


Lördag 25 januari 2014

Efter avnjuten god fördrink inträdde vår hussäckpipsblåsare Mats Sjöström spelande ”Scotland the Brave”. Ordförande hälsade välkommen och pushade för nästa möte, årsmötet, där medlemmar ur styrelsen kommer att presentera sin favoritwhisky. Även whisky-VM presenterades, Vilken chans att vid denna tidpunkt i livet få delta i en VM-deltävling.

Mats Sjöström fortsatte pipandet med Pipers Toast på melodin: ”Over the sea to Skye”.

Bordsbön skriven av Robert Burns 1794, ”the Selkirk Grace”, lästes av Ingemar Giös.

Därefter inbjöds till att avnjuta Cock-a-leekie Soup tillagad i Kvarnens eminenta kök.

Efter soppa och trevlig bordskonversation bars HAGGISEN in till handklappning och pipospel. Per Falck föredrog ”Adress to the Haggis” på klanderfri lågskotska.

Haggisen var verkligen fin. Enligt Daniel i köket brukade alltid soppan ta slut förut för att folk inte var riktigt säkra på att haggisen var ätbar. Detta har numera svängt till att mycket soppa blir kvar medan haggisen i allmänhet tar slut. Gott betyg till köket, eller?

Efter lång tid av haggisfrossande spelade Roberth Nironens orkester upp till sång. ”Min älskling du är som en ros”. Texten skrevs ursprungligen av Robert Burns och modifierades sedermera av Evert Taube till att bli en svensk hit. Församlingen sjöng trevande men unisont. (För lite whisky?).

För mätta magar proklamerar ordförande: ”Typsy Laird and Port” dvs skotsk dessertkaka med portvin. Kaffe serverades även. C:a 10 personer var här för första gången. Totalt var vi 64 deltagare varav 23 gäster.

Till kaffe, port och kaka berättar Ingemar Giös först om sin kilt med ett tartanmönster tillhörande ”42:nd Royal Highland Regiment”.

Detta mönster kan endast köpas av regementskamrater, i Skottland, men i Stockholm säljs det till vem som helst. T. ex. Ingemar. Denne fortsätter att berätta om poeten Robert Burns (1759-1796). Måttlig i drickande, svår på fruntimmer och ganska sympatisk trots allt.

Arbetade en tid som uppbördsman med uppgift att besöka whiskydestillerier. Han var alltid beväpnad. Tufft jobb. Fick emellertid sparken från jobbet för att han visade sympati för franska revolutionen. Hans poesi är översatt till 25 olika språk.

Ingemar avslutade med att citera Fröding. VARFÖR VARA ETT FÖREDÖME I AVHÅLLSAMHET NÄR MAN KAN VARA ETT FÖREDÖME I NJUTNING?

Nu bjöds sällskapet en möjlighet att sjunga ”Min älskling….” ånyo. Och se nu lät det avsevärt bättre. Inlevelse och patos till allas belåtenhet. Som final sjungs alltid ”Auld Lang Syne”. Så även denna gång av en mätt och otörstig skara.

Väl mött nästa gång!
Lars Wärn








Klicka här för fler bilder

tillbaka
footer