De sex glasen framför oss innehöll:

GWS Ordförande Roberth Nironen hälsade alla välkomna. Denna gång blev vi 60 deltagare och det var den övre gränsen. Det stora intresset gjorde att vi tyvärr inte kunde ta emot alla intresserade.

Framför oss på bordet var det uppdukat med 6 olika glas och allt såg väldigt inbjudande ut. Dessutom ett uppdukat stort julbord.
Roberth gav en historisk tillbakablick om

Snaps, Brännvin, Vodka och Akvavit.

Destillation "vinbränning", uppfanns på 700 talet av araber. Under flera århundraden hade det en låg alkoholhalt. Man uppskattar att det var runt 16%.

Första Europeiska beskrivningen på destilleringsapparat kommer från 1200 talet, men i Persien hade det redan getts ut handböcker på 800-talet - fast de destillerade inte alkohol utan rosenvatten.

Vodka som dryck började framställas i större skala mellan 950 - 1100 i dåtidens Kievrus (områden som då omfattade delar av nuvarande Ryssland, Vitryssland och Ukraina).

Även i Västeuropa var destilleringskonsten utbredd på 1100-talet. Man destillerade mest vin, men även öl, vilket gav ett sädesbrännvin av samma slag som Vodka.

Till en början hette inte drycken just Vodka, utan kallades för "brödvin". Termen Vodka kom till först på 1400-talet.

Vodkan har en lång tradition i Skandinavien. Ordet kan hittas i Nestorskrönikan, dateras till 1533. Där beskrivs termen Vodka i egenskaper för alkohol användning som medicinskt bruk.

I Sverige började man bränna brännvin på 1400-talet, där första belägget är från Stockholms stads böcker, runt år 1500 - jordeböcker, tänkeböcker, skotbok och kämnärsräkenskaper - och det avser stadens kruttillverkning.

Ingredienserna i krut var salpeter, kol och svavel. De tre ingredienserna blandade i ett tråg och massan fuktades med brännvin.

Av stans räkenskaper från 1460-talet framgår tydligt, att brännvinet då ännu inte användes till förtäring. Mot århundradets slut bidrog den nye pulvermakaren Tydeke´s verksamt till bruket att dricka brännvin.

Förmodligen hade han smakat på brännvinet vid kruttillverkningen och fann det uppiggande. Bruket spreds till Tydekes vänner och snart slog han sig på tillverkning och försäljning av brännvin. Det kom till rådets kännedom och den 17 feb 1494 förbjöds han vid 12 marks böter att bränna eller sälja något brännvin i stan.

Tydeke var ohörsam och 4 år senare, den 2 juni 1498, gjordes tillverkning och försäljning av brännvin till ett monopol genom beslut av Rådet och endast Kort Flaskedragare fick bränna och sälja brännvin i stan.

Svenska soldater på 1500-talet påstås ha lärt sig göra sprit av säd under sina fälttåg i Ryssland. År 1746 kom Eva De la Gardie på hur man gör sprit av potatis.

Vodka
är en vanligtvis färglös, destillerad spritdryck med ursprung i Ryssland eller Polen. Den framställs av säd (råg, vete, korn, hirs, majs) eller rotfrukter/grönsaker (potatis, betor, äpplen, lök, morötter, pumpor och melass). Namnet är en form av det slaviska ordet för vatten, "voda".

Den klassiska Ryska Vodkan är 40%. Detta hänför sig till den ryska standarden för vodkaproduktion beslutad av Tzar Alexander III.

Enligt Vodkamuseét i Moskva är den perfekta procenthalten 38 %, men i och med att man beskattade sprit efter dess procenthalt, valde man att underlätta beskattningen och avrundade det till 40%.

En Vodka måste först destilleras till minst 95% alkohol för att sedan blandas ut till lägst 37,5%. Om dessa regler inte följs måste den säljas under till exempel "Brännvin" eller något annat namn.

Akvavit
är ett kryddat brännvin som smaksatts med minst en av kryddorna kummin och dill. Namnet akvavit kommer från latinets aqua vitae - livets vatten.

Akvavit är namnskyddat inom EU. Med kummin eller dill som kryddning och en lägsta alkoholhalt om 37,5%. Det kan förekomma ett antal kryddor och örter, som anis och fänkål.

Kryddat brännvin som varken innehåller kummin eller dill är däremot inte akvavit. Akvavit tillverkas bara i Sverige, Norge och Danmark.

De två huvudsakliga stilarna av akvavit är den Danska stilen respektive den Norska stilen, som skiljer sig genom att den Norska har tydliga toner av ekfatslagring, framför allt genom användning av sherryfat. Typisk dansk akvavit är mer dominerad av kryddor, medan typisk norsk akvavit ofta är rundare i smaken.

Svensk akvavit
Den tillverkas i stor del i den danska stilen, men även den norska stilen förekommer.

Den äldsta Svenska akvaviten är OP Anderson, som har en relativt kraftig kryddning av kummin, anis och fänkål, och som lanserades 1891. Denna akvavit har också använts som utgångspunkt när flera andra svenska akvaviter skapats.

Skåne Akvavit
använder samma kryddblandning som OP, men i mindre mängd och lanserades 1931.

Gammal Norrlands Akvavit
introducerades 1929, har samma kryddblandning men lagrats på Oloroso sherryfat.

Herrgårds Aquavit
innehåller förutom akvavitkryddorna, även en smaksättning av whisky och lagrats på sherryfat.

Dansk akvavit
Aalborg Taffel Akvavit, "röd Aalborg", som lanserades 1846, anses vara den första moderna akvaviten. 1946 hade man 100 år jubileum. För att fira detta tog man fram Aalborg Jubileums Akvavit.

Norsk akvavit
Den norska vanan att lagra akvavit på fat har sitt ursprung i en försändelse av brännvin till Australien 1805, som i retur sedan köparen gått i konkurs, och spriten befanns vara godare efter ha lagrats och sjörullats på fat.

Snaps
Litet glas med en spritdryck. Man brukar också sjunga snapsvisor.

Ett vanligt mått var en Jungfru, som motsvarat 8,2 cl men som försvann efter 1850. I mitten på 1900-talet var en standardsnaps på restaurang 7,5 cl.

Två sådana innebar 15 cl, och därmed var "ransonen" enligt dåtidens alkohollagstiftning uppnådd. När lagstiftningen senare ändrades (avskaffandet av motboken) blev standardmåttet 6 cl för en restaurang snaps.

En dansk snaps, "en lille en" "den lille". är mindre, i extremfall så lite som 1 cl, vilket i praktiken knappast är mer än ett minimalt smakprov.

Helan och Halvan
Traditionellt får snapsar namn efter den ordnings följd de serveras i. Den mest kända av dessa namn är Helan, den första snapsen, och Halvan den andra snapsen.

Enligt tradition fick de namn redan på 1700-talet, då det var vanligt att männen vid inmundigande av brännvinsbordet tog två supar, varvid glaset första gången fylldes till brädden, andra gången till hälften. De följande snapsnamnen, "tersen", "kvarten" osv, kom till först på 1800-talet.

 1. Helan
 2. Halvan
 3. Tersen
 4. Quarten
 5. Quinten
 6. Sexten
 7. Septen
 8. Rifvan
 9. Rafflan
10. Rännan/Repetitionen
11. Smuttan
12. Smuttans unge
13. Lilla Manasse
14. Lilla Manasses lillebror
15. Femton droppar
16. Kreaturens (åter)uppståndelse
17. Absolut sista supen
18. Ett evigt liv / Den bleka dödens dryck
19. Billgrenare
20. Gök
21. ÖstaKliaren
22. Grödaklämmaren, Grödatryckaren (Kaksupen i Skåne).
23. Knappen i västen.

Jamaren
"att ta sig en jamare" innebär att dricka ett glas jamaicarom.

Två vita och en brun
Uttrycket syftar på två glas renat och ett glas eau-de-vie, sammanlagt 15 cl, som var den ranson en man kunde få på restaurang efter kl 15.00, under motbokstiden, efter 1917. Kvinnor fick hälften.

Att ta sig en blecka
På 1800-talet var suparna större än numera. Det syns bla på storleken på antika snapsglas. Ett standardmått på 1800-talets sup var en jungfru, 8,2 cl.

Ett jungfrumått var en bleckburk i form av en stympad kon, som snapsen, bleckan, mättes upp i. En blecka har även kallats kronsup.

Materialet i bleckplåt är järn, vilket har givit upphov till begreppet att ta sig ett järn, vilket i dagens språkbruk betyder att ta en spritdryck av slag som helst.


Julbord och snapsprovning



Efter presentation var det nu tid för att smaka på julbordet och försöka utröna vilka snapsar var godast till förrätterna, varmrätterna och dessert.

Var och en doftade och smakade på snapsarna med olika rätter från julbordet. Därefter måste frågan besvaras. Vilken snaps var godast till förrätterna, till varmrätterna och slutligen desserten.

Resultatet blev i antal röster;

Lite problem med desserten. Många påpekade att snapsarna var slut innan man kom till desserten. Därför kan de inte rösta.





Vi avslutade med att tillönska varandra en god jul och ett gott nytt år.

6. Godet XO Exellence Christmas Selection Roberth presenterade årets jul cognac. Hemlandet för Cognac ju Frankrike. Ni vet ju att det är bara från ett distrikt i Frankrike som drycken får använda namnet Cognac. Familjen Godet kom dit för 400 år sedan. 14 generationer har nu verkat där och man producerar cognac sedan 1782. Ägorna är idag 84.000 hektar med 15.000 vinplantor. Druvorna är Ugni Blanc, Colombard och Folle Blanche. Folle Blanche är original plantan från trakten. Plantorna står på 3 meters avstånd och druvorna plockas för hand. Man börjar skörda i början av oktober och håller på ca en månad. Direkt efter skörd pressas druvorna. Pressning med hjälp av Archimedes skruv är förbjuden här. Något socker tillförs inte. Destillerieringen görs i cooper pot still. Absolut på samma sätt som man alltid gjort. Styrkan är då 30%. Distillerieras en andra gång, då enbart hjärtat. Styrkan blir 70%. Lagring sker sedan på ekfat. Kvalité : XO (Extra old) Alkohol: 40% Minst 25 år på ekfat Blending: Borderies, Grande Champagne och Petite Champagne Nu har man tagit fram en speciell Julcognac som är en XO Compte 6. Vilket innebär att den är lagrad minst sju år och blandad med Cognac fat som är mellan 7 till 40 år. Elegant doft av torkade aprikoser, persika, russin, fikon och engelsk fruktkaka. Smaken är rund och söt med massor av torkad tropisk frukt tillsammans med en blommig fläderton. Längst bak dyker den fatrostade smörkolan och knäcken www.cognacgodet.com

1. Dala Vinterakvavit

Roberth berättade att denna akvavit är ny och är gjord av Rommehed Wine & Spirits AB.

Rommeheds bränneri som ligger lite i malpåse. Tidigare har man gjort Rommeölet och Päronvodkan

Efter produktion smaksätts den och den tappas flaska i Malmköping. Man använder sig av kummin, dill och stjärnanis.

Kornet som mältas och smaksätts med rökt torv från Mackmyra trakten.

Ingemar Giös presenterade snapsen.
När vi i styrelsen slumpvis drog vilken snaps vi skulle berätta om, drog jag en snaps jag aldrig smakat på tidigare. Det berodde på att den lanserades först i mitten av november på Systemet.
Snapsen heter nämligen Haga Julsnaps 2010 och hade fått inspiration av Gustav III:s Haga. Men vem eller vilka skulle jag då fråga om doft och smak? Jo, jag ringde Vickan och Daniel på Haga, eftersom de hade haft invigningsfest på Haga.

Vad tyckte dom? Jo, att den passade utmärkt till ett julbord och hade en kryddig doft av kummin och smaken var också av kummin men även inslag av apelsin och madeiravin, eftersom spriten var avrundad med madeira, vilket inte är så vanligt. Smaken var helt kungligt god ansåg dom.

Har ni förresten tänkt på att en dryckesupplevelse ofta är kopplad till den geografiska platsen? Jag tror säkert att ni har något minne från en plats, då ni drack en speciell dryck.

Så är det med upplevelser, då vi använder våra sinnen som doft/lukt, smak, hörsel och syn. Sådana upplevelser förändrar livet en smula och man vet ju aldrig om de kommer att bli bra eller inte. Den som inte accepterar sådana här upplevelser riskerar att äta mindre spännande mat, att missa lyssna till fantastisk musik och framför allt att inte få möjlighet att utvidga den egna smakpaletten, då olika speciellt lokala drycker provsmakas.

Ett underbart vin i Spanien med andalusisk musik och cikadornas ljud i bakgrunden en ljum sommarkväll är underbart. Men tar jag upp samma flaska med andra vänner en vinterkväll hemma i Sverige, börjar man undra vad man drack i Spanien.

En retsina kan man möjligen dricka i Grekland men troligen ingen annanstans. En sexa Skåne smakar troligen inget vidare på Tahiti, men nu ska vi smaka på Haga Julsnaps i dess rätta miljö

3. Esping Jul Bäsk

Göran Jäderholm berättade om en Bäsk som tillverkas/marknadsförs av Symposium International AB.
Bäsk har funnits på bolaget sedan 1917.

Doft: Kryddig doft med inslag av stjärnanis, lakritsrot, malört och pomerans. Kryddig, bitter smak med sötma, inslag av stjärnanis, lakritsrot, malört, saffran och pomerans.
Bäsk, besk, är en kryddad typ av brännvin. Den kryddas med malör som ger snapsen dess beska smak och som enligt traditionen ska skördas på Bartolomeinatten den 24 augusti.

Bäsk innehar en, som namnet antyder, en besk och väldigt karakteristisk smak som man är antingen älskar eller hatar.
– är ett annat ord för rävgift.

Den bittra smaken kan ta tid att vänja sig vid och man bör kanske ge dropparna både en och två extrachanser innan man ger ett slutligt omdöme. Främst passar Bäsk till stark och fet mat, och då gärna mellan rätterna.
Det finns en mängd olika kända sorter av malörtsprit. Mest känt är väl tysk vermut och fransk absint.

Jesus visste att de döda,
Bomfaderi, bomfaderaderalla,
Kunde väckas utan möda,
Bomfaderi faderallanlej.
Beska Droppar nyttja' han
Bomfaderi, faderallanlej,
Hugg i!Och Lazarus spratt till, minsann,
Bomfaderi faderallanlej.

4. Lysholm Julaquavit

Hans Nilvander tog oss till Norge. År 1805 sändes en båt, Trondheims Pröve, lastad med bla torkad fisk, skinkor och ost, till Batavia i Indonesien. Med ombord fanns också fem tunnor med Norsk Aqua Vita. Kaptenen lyckades dock inte sälja spriten. I Batavia var det nämligen främst rom och arrak som utgjorde basen för drickandet.

När skeppet kom hem igen 1807 upptäckte man att spriten förändrats väsentligt, till det bättre, under resan. Det var så här principen med linjeaquavit startade.

År 1821 startade Jörgen B Lysholm ett destilleri utanför Trondheim, där han gjorde sin aquavit. I slutet av 1830-talet började man exportera torkad torsk till flera marknader i Sydamerika. På fartygen följde nu regelmässigt fat med aquavit med. Lysholms Linjeaquavit blev snart företagets ledande produkt och en bestseller.

Fortfarande åker Linjeaquavit regelbundet med som däcklast på fartyg som passerar ekvatorn minst två gånger under resan. Tunnorna förvaras i containrar. Det finns alltid mer än tusen fat som åker omkring på världshaven.

Norsk aquavit skiljer sig från de flesta andra nordiska och tyska aquaviter genom att den är lagrad på gamla sherryfat. Olorosofat från Jerez. Det är från dessa fat spriten får sin gyllene färg och toner av sherry vanilj.

På flaskan kan man läsa att Lysholms Julaquavit är en unik blandning av Lysholms Aquaviter som lagrats på utvalda sherryfat i upp till 7 år. Dofter av kummin och anis balanseras av karamell och vanilj från sherryfaten. Den passar till allt julbordet har att erbjuda. Smaken är en fyra på en sjugradig skala mellan mild och kraftig.

Lars Eriksson berättade om sin favorit som är;
O.P. Anderson Limited Edition Cognac Cask 2010.
På systembolaget efter 10 år på cognacsfat.

Förra året lanserades världens första åldersbetecknade snaps, O P Andersson Limited Edition 9 years old. Den 15 november släpptes årets upplaga till försäljning på systemet. Upplaga är begränsad till 9.945 numrerade buteljer.

Kan fatlagring av en akvavit under lång tid skapa en intressant och smakrik snaps? Den frågan ställde sig kryddmästaren hos O P i slutet av 90-talet.

Sedan tog han O P Anderson, den äldsta och mest ansedda svenska akvaviten, blandade i hög styrka, 70 %-vol. för att fylla på ekfat som tidigare använts för lagring av cognac.

Han var nyfiken på att pröva hur den klassiska kryddningen med anis, kummin och fänkål skulle utvecklas vid lång fatlagring på olika sorters fat. Dom har under åren smakat av snapsen med jämna mellanrum och häpnats över hur fantastiskt smaken utvecklats.

Han avslutar med att han gärna ville att alla snapsälskare skulle få en chans att uppleva HUR LJUVLIGT COGNACENS DRUVIGHET HARMONIERAR MED AKVAVIT-KRYDDORNA OCH FATLAGRINGSKARAKTÄREN.

O P Anderson Limited Edition 2010 passar utmärkt till julbordet, till vällagrad ost och till desserten. Kryddigheten i snapsen ger en extra dimension till mörk choklad jämfört med t ex whisky.

Snapsens karaktär upplevs bäst om man smuttar på den och tar sig tid att njuta av den komplexa eftersmaken. Drick den i lättkupade, tulpanformade cognacsglas för att maximera arom och smakupp-levelsen. För att ytterligare lyfta fram dom härliga smakerna kan man slå i en skvätt med vatten, så att alkoholstyrkan sänks något.

O P Anderson lanserades 1891. Den är Sveriges mest sålda akvavit och den som exporteras mest.