Snapsprovning
Lördag 6 december 2008

Järnvägsmuseét Gävle

Vi var 41 personer som samlades klockan 17.00 intill Cafét på Järnvägsmuseét. Redan från början upptäckte vi att denna provning kommer att avvika från de tidigare.

Göran Jäderholm hälsade oss alla välkomna till Sveriges Järnvägsmuseum. Han berättade lite om deras verksamhet.

Han blev avbruten på grund av att in i lokalen kom en herre med hög hatt och käpp. Det visade sig att det var Adolf Eugen von Rosen.

Han presenterade sig själv och berättade för oss bakgrunden till hur järnvägen kom till i Sverige och vilka som var grundarna.

Han delade inte den officiella versionen, utan tyckte att han som person inte kommit med i historiebeskrivningarna. Efter att ha berättat den "riktiga" versionen tog von Rosen med oss in på museét.

Där fick vi träffa en lokförare som var riktigt arg på sin eldare som hela tiden höll sig undan. Han gav oss en inblick i hur det var att vara lokförare på ett lok utan överbyggnad. En vinterdag kunde temperaturskillnaden mellan framsida och baksida på kroppen vara 50 grader.

Därefter kom en rallare som underhöll oss med rallarvisor och historier. Vi fick bland annat höra historien om Svarta Björn (som visade sig vara en kvinna). Han berättade om hur Rallarna hade det och att de ständigt fick flytta på sig. Därefter gick vi till lokalen som själva provningen skulle ske.

Ordförande Roberth Nironen hälsade alla välkomna och presenterade kvällens program.

Plötsligt kom en mycket glad tågresenär in i pyjamas och ville ha hjälp med att hitta till sin sovhytt. Han hade problem med balansen och berättade hur det var att resa i en sovvagn.

Efter att han gått fick Ingemar Giös ordet för att bland annat berätta om innebörden av formeln: C2H50H.

Alla drycker har mer eller mindre en intressant historia hur drycken ifråga kom till Sverige. Ingemar Giös (IG) berättade att det finns olika uppgifter om, när brännvin redan fanns i Sverige.

Man tror att det var under 1300 eller 1400-talet. Från början använde man vätskan för tillverkning av krut, men man upptäckte snart att man kunde använda brännvin till något annat.

IG nämnde att styrkan och kvaliteten på whisky provades fram till mitten av 1700-talet genom att svartkrut fuktades med whisky och sedan antändes.

Om svartkrutet flammade upp var whiskyn tillräckligt alkoholstark och därmed bevisad – proof. I USA har man fortfarande proof kvar som alkoholstyrka.

Under 1500-talet använde man brännvin främst som läkemedel, men troligen konsumerades brännvin av andra skäl än sjukdom.

Med ansåg att brännvinet rensade huden, förhindrade och dämpade inflammation. Drack man brännvinet kunde man fördriva djävulen, motverka depressioner och magknip m.m. Det fanns således all anledning att ha en del krämpor.

År 1589 gav Johan III hovapotekare ut två recept på brännvinsmixturer. Det ena var mot pest och det andra mot smitta. Hur bra mixturerna fungerade vet man inte, men troligen var det många som ansågs sig ha pest och också smitta.

Kurfurstinnan Anna av Sachsen gjorde blandningar på alkohol och bl.a. gäddögon, skelettben och älgklövar, men dagens kryddblandningar är i alla fall mer aptitliga.

GWS medlemmen Hans Nilvander berättade i det här sammanhanget, hur han tillverkar blåbärssnaps.

Under 1600-talet blev det vanligt att ha brännvin på matbordet. Det var lätt att bränna hemma och man kryddade brännvinet med olika kryddor både under och efter destillationen t.ex. med kummin, fänkål, anis och malört. Orsaken var att finkeloljan kändes för tydligt. Varje gård och ort hade sin kryddning.

Sprit har egenskapen att dra ut smakämnen och oljor ur växter. Ingen annanstans dricker man kryddat brännvin än idag som vi skandinaver och speciellt svenskar gör.

Man började också i en del fall under 1600-talet lägga brännvinet på fat, som mildrade bismaken en del. Självklart ansåg man att brännvinet hade stora effekter på hälsan, varför man troligen drack ganska mycket. Man hade speciella brännvinsskålar och man använde också sked för att få i sig vätskan.

Eftersom det blev för vanligt att folk drack införde man i Sverige en rusdrycksförordning 1622. 16 år senare nämligen 1638 beskattade man både försäljning och husbehovsbränning.

1756 beslagstogs cirka 180 000 husbehovspannor och samtidigt blev det tillfälligt ett brännvinsförbud. I fält var det förenat med livsfara att dricka vatten, eftersom det var ofta infekterat eller förgiftat av fienden.

Därför fick soldaterna ganska stora ransoner med öl och brännvin. Helnykteristerna dog som flugor!

1765 står följande i Hartmanns läkarbok ”Drycken bör ej allenast tjäna oss att stilla törsten utan ock under kroppens uppvärmande och stärkande befrämja västkornas lopp och bibehålla oss emot kölden”

1775 förstatligades brännvinsbränningen och all husbehovsbränning samt införsel av utländskt brännvin förbjöds. Det var under det här århundradet, som man började med kolfiltrering.

Hjälpte det att minska drickandet? Nej! Man fortsatte att bränna hemma och man tillät igen att bränna för husbehov. Kokböcker kom ut med förslag på kryddning av brännvin.

1855 blev det åter staten som endast skulle få tillåtelse att tillverka brännvin. 1869 byggdes Sveriges första varmreningsverk på Reimersholme i Stockholm, som producerade ett finkelfritt brännvin, som kallades Tiodubbelt renat brännvin eller senare benämnt Absolut renat brännvin. En uppgift anger att i slutet av 1800-talet drack männen bland arbetarbefolkningen motsvarande 100 helflaskor per år och brännvinet på den tiden var då också mycket alkoholstarkare.

Men varifrån kommer ordet nubbe? Förutom liten spik betyder nubbe liten sup. Man använde förr i tiden ordet dialektalt i samband med avskedssupar och färdknäppar. Man hade olika namn på snapsarna. Helan var ett fyllt glas medan halvan var ett halvt glas. Men alla snapsarna därefter var fyllda glas. Det finns faktiskt namn på 18 snapsar, men det finns inte någon person, som har möjlighet att dricka en sådan mängd snapsar.

Namnen är:
Helan, halvan, tersen, kvarten, kvinten, rivan, septen, rafflan, rännan, repetitionen, smuttan, smuttans unge, femton droppar, lilla Manasse, lilla Manasses bror, kreaturens uppståndelse, den absoluta sista supen och den bleka dödens dryck.

Men varför sjunger vi? Föregångare var den medeltida skålvisan. I t.ex. hantverksgillen skickades en skål runt bordet, man stod upp och sjöng en högtydlig sång medan man kollade att inte någon tog för stor klunk.

Man intar en givaktställning, höjer spetsglaset i höjd med munnen, tittar inte in någon annans ögon utan fokuserar på drycken. Sedan dricker man, för glaset till hjärttrakten och markerar ögonkontakt med Vår herre för att visa att man än så länge menar allvar.

Sedan hurrar man som vid stormning av fiendens linjer och sätter ner glaset. De äldsta personerna först och de yngsta sist.

Var damer med så intar de brännvin endast som medicin och då diskret och med ett lidande ansiktsuttryck, gärna med luktsalt och näsduk inom räckhåll.

IG frågade sedan deltagarna, om det var någon som inte anser det skall vara snaps till julmaten? Beroende på frågeställningen var det ju ingen som räckte upp handen.

Som man frågar, får man det svar man önskar! Vid en telefonundersökning hos 1012 svenskar ansåg 61 % att det var naturligt att dricka snaps till julmaten. Män (64 %) tyckte mer om julsnapsen än kvinnor (54 %).

I telefonenkäten tyckte dessutom 27 % att det är onaturligt med snaps till julmaten. Hos GWS deltagarna tyckte däremot alla män och kvinnor att snapsen tillhör julmaten!

De var ju också på en snapsprovning! I telefonenkäten tyckte 58 % att snapsen skulle drickas iskall, 17 % föredrog rumstempererad och 25 % ansåg att serveringstemperaturen inte spelade någon roll. Hos GWS deltagarna var det inte någon som föredrog en iskall snaps medan majoriteten tyckte en rumstempererad snaps smakade bäst.
Det finns en del kommentarer av mer eller mindre kända personer om sprit. Här är några:

Ett grekiskt talesätt nämner ”Jag fruktar den som dricker vatten, för på morgonen kommer han/hon ihåg vad vi andra sa´ kvällen innan.

Sångaren Dean Martin lär ha sagt ” Man är inte onykter om man kan ligga på golvet utan att hålla i sig”.

Några författare har bidragit med några uttryck:

H.L. Mencken lär ha sagt ”Jag har som regel att aldrig dricka när det är ljust ute och aldrig tacka nej till en drink efter mörkrets inbrott”

Författaren W.C. Fields har bl.a. kommenterat whisky ”Jag har alltid med mig lite whisky om jag råkar på en orm. Jag har också med mig en orm”.

Slutligen den kända författaren William Faulkner: ”Man bör inte missbruka sprit förrän man fyllt 50. Därefter är man en idiot om man inte gör det".

IG ansåg sedan att han måste ta sitt ansvar för att han berättat ovanstående, så att deltagarna inte skulle ta all information ad notam.

Därför när provningen avslutats – annars kanske inte någon ville göra någon provning – föreslog han att deltagarna skulle ta en sida, som ger riktlinjer för män och kvinnor hur mycket som kan betraktas som ofarligt alternativt riskabelt för hälsan.

Rekommendationerna var skrivna av professorn i klinisk alkohol- och narkotika-forskning Ulf Rydberg. Vidare fanns en snapsnyckel framtagen av ABBA Seafood och ICA provkök samt en sida med titeln Rätta nubben före, till och efter maten sammanställd av IG.

IG nämnde sedan att han skulle berätta vad som skulle hända med deltagarna i samband med provningen – dvs. vad som skulle hända med alkoholen i kroppen! Fakta hade sammanställts från amerikanska fysiologiböcker samt professor Folke Sjökvists artikel i Läkarboken.

Effekten av alkohol (etanol) påverkar människor på olika sätt och även samma person påverkas olika vid olika tillfällen. Några exempel:

• Den mängd som dricks och under hur lång tid intaget sker
• Om föda har intagits innan alkoholdrickandet. Snabbare absorption på fastande mage eller när drycken innehåller koldioxid (mousserande vin).
• Den sinnesstämning som personen har vid alkoholintaget
• Om personen är van att dricka alkohol
• Läkemedel och alkohol skall undvikas! Smärtstillande läkemedel som dextro-propoxifen (Distalgesic©, Paraflex. Comp©.) och alkohol ger en snabb negativ inverkan på andning och hjärta.
• Personens kroppsvolym.
• Om personen är trött/utarbetad
• Personens ålder
• Kön: man eller kvinna

Absorption
Upptag av etanol sker i magsäckens slemhinnor ( ≈ 20 %) men huvuddelen äger rum i tolvfingertarmen och första delen av tunntarmen ( ≈ 80 %). Alkoholen kommer sedan snabbt ut i blodet. Absorptionen påskyndas på fastande mage men absorptionstiden varierar mellan olika personer och hos samma person vid olika tidpunkter.

Metabolism
Etanolen börjar inte bara att absorberas utan också utsöndras snabbt via andningsluft, svett och urin (3-5 %). Alkoholen bryts ner i två steg. Först från etanol till acetaldehyd via två enzym. Acetaldehyden är en kraftig nervirriterande förening och neurotoxin, som orsakar ”hangover”. Det viktigaste enzymet, som står för 85 % av metaboliseringen, är alkohol-dehydrogenas (ADH), vilket sker i levern. Men även i tarmslemhinnan sker en viss metabolisering vid låga alkoholdoser.

Acetaldehyden bryts sedan ner till ättiksyra av enzymet acetaldehyddehydrogenas (ALDH) . Hos en del asiater förekommer ALDH i en defekt form i hög frekvens beroende på en mutation. Det innebär att dessa personer ackumulerar acetaldehyd redan efter små doser av alkohol. Personerna har således en inbyggd Antabuseffekt.

Läkemedlet Antabus (disulfiram) hämmar enzymet ALDH, som gör att nedbrytningen av acetaldehyd reduceras, vilket ger obehagliga symtom redan 5-10 min. efter alkoholintag. Till slut återstår emellertid bara koldioxid och vatten. Alkoholens nedbrytning går inte att påverka och nedbrytningen är väsentligen konstant men med en individuell variation.

Ett antidiuretiskt hormon (vasopressin) bildas i hypothalamus (mellanhjärnans nedersta del). Härifrån regleras bl.a. vatten och salter i urinen. Hormonet lagras i hypofysens (undre hjärnbihanget) bakre del, som sitter på hjärnans undre sida. Alkohol hämmar insöndringen i blodet av det hormonet, vilket leder till en kraftig urinbildning i njurarna. Kroppen reagerar med att försöka återställa vätskebalansen. Det förklarar varför man blir törstig speciellt dagen efter ett alltför stort alkoholintag.

Är det någon fysiologisk skillnad mellan män och kvinnor beträffande alkoholens nedbrytning?

Enzymet ADH i magsäcken är mer aktivt hos män jämfört med kvinnor. Män förbränner en större del av alkoholen redan i magsäcken jämfört med kvinnor och får således en något lägre koncentration av alkohol i blodet.

Kvinnor med samma alkoholkonsumtion som män har en högre koncentration av alkohol i blodet. Följande kommentar saknar referens, men kan ändå ge en viss vägledning.

”Om en man och en kvinna med samma kroppsvikt delar en flaska vin uppnår han cirka 0.5 promille alkohol i sitt blod medan hon uppnår ungefär 0.8. Om kvinnan i ett sådant fall dricker 1/3 och mannen resten av en flaska vin får de ungefär samma alkoholkoncentration i blodet”.

Kvinnor har allmänhet mindre kroppsvolym än män, vilket gör att alkoholen har en mindre volym att fördela sig på. En del av förklaringen kan bero på att kvinnan har en lägre andel vatten i kroppen.

En kvinnokropp består normalt av ≈ 50 % vatten medan en manskropp innehåller ≈ 60 % vatten. Skillnaden beror på hormonella orsaker.

Män har i allmänhet mer muskler än kvinnor och muskler innehåller mer vatten än fettvävnad. Eftersom alkohol är vattenlösligt blir alkoholkoncentrationen något högre hos kvinnan.

Kvinnor har större risk att drabbas av kroppsliga skador. Det kvinnliga könshormonet östrogen tycks öka leverns känslighet för alkoholskada. Hög östrogenhalt (vid ägglossning, dagarna före menstruation) gör att levern förbränner alkohol långsammare och alkoholhalten i blodet blir högre.

Vid pennan
Ingemar Giös
















Efter presentationen av varje sort fick deltagarna två uppgifter att lösa;

  • Vilken snaps var godast
  • Vem var vem

De 5 glasen framför var och en är ställda i en annan ordning än presentationsordningen. Det var stor iver som provningen började.

Sju kryddors julsnaps

Sverige
38%
185 kr

Utseende/färg:
Ljus gul färg
Doft:
Kryddig doft med inslag av apelsin, koriander, kummin och enbär.
Smak:
Kryddig smak med inslag av apelsinskal, koriander, kummin, enbär och pors.
Noteringar:

Reimersholms Julsnaps 2008, Viterlidens Guldakvavit

Sverige
38%
196 kr

Utseende/färg:
Gulfärg
Doft:
Ren doft med inslag av kummin, fänkål och halm.
Smak:
Ren smak av med inslag av kummin, fänkål, halm och hjortron.
Noteringar:

Aalborg Jule Akvavit 2008

Danmark
47%
298 kr
Utseende/färg:
Vattenklar
Doft:
Ren, elegant doft med inslag av kummin och dillfrö.
Smak:
Ren, elegant smak med inslag av fänkål, kummin och dillfrö.
Noteringar:

Snönubben

Sverige
35%
199 kr
Utseende/färg:
Vattenklar
Doft:
Ren doft med inslag av fänkål, kummin och citrus.
Smak:
Ren smak med inslag av fänkål, kummin och pomerans.
Noteringar:

Aalborg Nordguld

Sverige
40%
309 kr
Utseende/färg:
Bärnsten
Doft:
Aromatisk med inslag av fänkål, kummin och dill.
Smak:
Fullvuxen rund smak med underton av kåda och lätt citrus. Inslag av fänkål, kummin och dill. Lakrits aktig sötma och något fruktig eftersmak från lagringen på sherryfat.
Noteringar:


Resultatet blev

Fråga 1: Godaste snapsen:


28% Reimersholms Julsnaps 2008, Viterlidens Guldakvavit
25% Sju kryddors julsnaps
22% Aalborg Jule Akvavite 2008
22% Snönubben
 3%  Aalborg Nordguld

Fråga 2: Vem var vem.
Rätt ordning var.


Reimersholm var glas 1
Sju kryddor var glas 5
Aalborg Jule Akvavite var glas 4
Snönubben var glas 2
Aalborg Nordguld var glas 3

Vid pennan
Inledning och provningsresultat
Roberth Nironen

tillbaka
footer