Whiskyprovning 19 maj 2006.

Den här provningen var något annorlunda jämfört med tidigare provningar i Gefle Whiskysällskap (GWS). Dels var deltagarantalet stort, dvs. 58 deltagare inklusive 10-talet damer samt dels provsmakades sex olika malt whiskies, vilka placerades högst upp på resultatlistan, då maltwhisky VM avgjordes i Stockholm 2005. Ej medlemmar i GWS hade anmält sig via Henrik Aflodals (HA) www.whiskyspot.com och självklart var det HA, som var kvällens provningsledare.

Efter det att GWS ordförande Sten Adebäck hälsat HA välkommen, började HA inledningsvis kommentera kort om sig själv.

HA var ursprungligen journalist och hade under 16-17 år speciellt intresserat sig för whisky.
Det hade inneburit att han praktiskt under årens lopp provat bortåt 1000 whiskies.

År 2005 genomfördes en World Cup i single maltwhisky med från början 100 olika single malts.
Som jury hade 1250 whiskyintresserade personer i Sverige agerat på 18 platser i Sverige.

Whiskyspot hade själv valt ut standardwhisky på 40-46 % med en ungefärlig lagringsålder på 10 år från destillerier i Skottland, Irland och Japan. Oberoende buteljerares whiskies deltog inte i tävlingen.

Efter 22 blindprovningar återstod 12 finalister som bedömdes av 130 personer i december 2005. Sammanfattningsvis konstaterades att vi i Sverige har en svaghet för rökiga sorter. De tre som fick högst poäng i finalen var också de rökigaste, nämligen Ardbeg, Lagavulin och Caol Ila. Av de nio främst placerade i finalen var tre från Japan, vilket var överraskande. På grund av de för närvarande höga priserna på japansk whisky kommer de tyvärr inte att drickas i någon större utsträckning i Sverige.

Den enda whisky som inte provades under kvällen var den som kom på 2:a plats, nämligen Lagavulin. Anledningen var att Lagavulin 16 år ursprungligen inte hade producerats i tillräcklig mängd och var svår att finna till kvällens provning. Den ersattes med Longmorn, som kom på 7:e plats.

Provningen var öppen och under tiden som whiskyn ifråga hälldes upp i glasen berättade HA med kraftfulla och ibland nästan ”brutala” kommentarer om destilleriet ifråga samt sin egen uppfattning, vad han tyckte om whiskyn. Det finns emellertid en risk om provningsledaren kommenterar whiskyn innan deltagarna provsmakat att de tycker liksom experten och vågar inte deklarera en annan uppfattning.

Den första whiskyn som provsmakades var Mortlach 16 år. Whiskyn är från Dufftown i Speyside.

Destilleriet grundades 1823 och var fram till 1887 det enda destilleriet i Dufftown.

Namnet Mortlach är i en tolkning från ordet mort som betyder massaker på gaeliska samt lach som betyder vild anka.

På platsen för destilleriet stod nämligen ett slag mellan den skotske kungen Malcolm II och danska vikingar år 1010.

Danskarna led ett svårt nederlag och slaktades som ankor!

I Dufftown finns sju destillerier och ett gammalt rim lyder:” Rom was built on seven hills. Dufftown stands on seven stills”.

År 1890 hade man tre destillationspannor och sju år senare sex, vilka inte är parvis ordnade utan individuella och av olika storlek. Det är en komplicerad procedur att göra olika kombinationer av destillatet från var och en av pannorna samt att använda två spritlyktor. Man använder en 2.5 destillering liknande den som förekommer vid Springbank. En destilleriarbetare som arbetat vid Mortlach, nämligen William Grant slutade år 1886 för att i stället starta ett eget destilleri, nämligen Glenfiddich.

Processvattnet togs tidigare från Highland John´s Well men tas numera från källor vid Conval Hills. Kylvattnet pumpas däremot upp från floden Dullan.

Egenskaper: sherry, torkade frukter, choklad med en kraftfull lång eftersmak. Finns inte på Systembolaget.

Whisky nummer två som provsmakades var Longmorn 15 år. Namnet kommer troligen från Lann Morgan som betyder St. Morgans kyrka. Enligt sägen skulle ett gammalt kapell ha legat på den plats, där det nu finns ett lagerhus. Etiketten anger att Longmorn betyder ”den helige mannens plats”. Destilleriet grundades 1894 och året därpå började produktionen. Destilleriet delar tomt med systerdestilleriet Benriach, som en tid kallades Longmorn 2.

Branschkrisen i december 1898 orsakad av Pattisonkonkursen orsakade att många destillerier försvann. Longmorn drabbades genom att den dåvarande ägaren tvingades lämna aktierna i sitt destilleribolag som pant till en bank. Ägaren kunde inte betala den skuld för vilken panten stod, varför banken sålde de pantsatta aktierna, som köptes av James R. Grant, vilken blev destilleridirektör.

Longmorn ingår bl.a. som komponent i blended whiskyn Chivas Regal.

Egenskaper:Whiskyn innehåller 45 % alkohol. Halvtorr, toner av nöt och gräs med lång eftersmak. Pris: 359:- ordinarie sortimentet nr. 20415.

Den tredje whiskyn var Caol Ila 12 år. På 1980-talet producerade Lagavulin inte tillräckligt med whisky för att lagras som single malt, vilket visade sig sedan 16 år senare, när det blev en stor efterfrågan på den whiskyn. Man blev därför tvungen att lansera en 12 årig Lagavulin för att få igen en del av de bundna pengarna. Det är anledningen till att Caol Ila numera har tagit över Lagavulins roll, som det största destilleriet på ön Islay med en produktion på cirka 3.5 miljoner L per år. 

Destilleriet, grundat år 1846, ligger på norra Islay och namnet betyder Islaysundet. Man valde platsen, eftersom det finns riklig tillgång på vatten. År 1863 byggde man en pir för att en liten ångbåt skulle kunna lägga till för att transportera kol, korn och tomma whiskyfat från Glasgow och från destilleriet transportera den färdiga whiskyn. Båten användes inte sedan 1968 utan man använder numera en färja.

Mellan 1972-1974 gjordes omfattande renoveringar för omkring 1 miljon pund och man demonterade allt utom Porteuskvarnen och lagermagasinen. Från att tidigare ha haft två destillationspannor har man numera sex stycken pannor, vilka är kopior av de föregående. Produktionen började igen år 1974.

Egenskaper: Färgen är ljus med söt smak (honung) med en aning sälta mot slutet. I eftersmaken kan anas en viss rökighet. Pris: 349:- ordinarie sortimentet nr. 377.

Den fjärde whiskyn var Yoichi 12 år från Japan. Destilleriet som byggdes 1934 av Masataka Taketsura (MT) ligger i en liten stad (20 000 invånare) med samma namn som destilleriet. MT skickades till Skottland av företaget Suntory för att lära sig hur whiskytillverkningen gick till. Eftersom MT hade andra idéer hur man skulle tillverka whisky jämfört med Suntory startade han ett eget destilleri väster om Sapporo på ön Hokkaido. Destilleriet ägs idag av Nikka distillery.

Den första whiskyn buteljerades 1940 och man har igång det egna mälteriet en vecka per år. Rökigheten är 17 ppm fenoler.

Egenskaper: Whiskyn innehåller 45 % alkohol. Fruktig, något torvig med frisk doft. Rökigheten känns först i smaken med en antydan till pomerans. Finns inte på Systembolaget.

Whisky nummer fem var Glenfarclas 12 år. Destilleriet ligger vid foten av berget Ben Rinnes (300 m.ö.h.) och grundades 1836 och är en av de få destillerier, som är privatägt. Det är 6:e generationen Grant som äger destilleriet och man köpte det år 1865. Liksom tidigare ägare föder den nuvarande ägaren upp boskap av rasen Aberdeen Angus och har dessutom massor av får.

Maltspriten lagras i 60 % sherryfat och resterande del i bourbonfat.

Egenskaper: Sötaktig, fyllig, torkade frukter, syrlig frukt, vanilj och toffé. Viss sherry känns i eftersmaken. Exportwhisky. Den 12 åriga Glenfarclas kommer att tas in på Systembolaget.

Slutligen provsmakades Ardbeg 10 år. Namnet betyder den lilla udden och destilleriet ligger på södra Islay. Platsen var ursprungligen tillhåll för en smugglarliga i slutet av 1700-talet och det var familjen McDougall, som startade den legala whiskyhanteringen 1815. Man använde i första hand whiskyn som topdressing i blended whisky. År 1959 köptes destilleriet av Ardbeg Distillery Trust, som ägdes gemensamt av Hiram Walker & Sons Ltd. samt Distillers Company Ltd. Fyra år senare fick Hiram Walker ensam kontroll över destilleriet.

Den Ardbegwhisky som tillverkades före årsskiftet 1974/75 är av den gamla, väl rökta sorten. Sedan 1980 köps det mältade kornet från mälteriet Port Ellen. År 1981 stängdes destilleriet och startade igen 1989 men då endast med en 1/3 av produktionskapaciteten. Glenmorangie plc köpte Ardbeg 1997 för drygt 7 miljoner pund och året därpå hade man full produktion. Nuvarande ägare är Moët Hennessy.

Cirka 70 % av produktionen går till single malt och resten till blended whisky.

Egenskaper: Mycket rökig, tångdoft, viskös och med lång rökig eftersmak. Pris: 449:- ordinarie sortimentet nr. 513

Vid en handuppräkning bland deltagarna, vilken whisky man ansåg smaka bäst, blev det dött lopp mellan Ardbeg och Caol Ila.

Som vanligt serverades på restaurang Kvarnen en välsmakande måltid efter provningen och man kunde tydligt höra att diskussionens vågor gick höga beträffande vad man tycke om de sex whiskies, vilka hade provsmakats.

Referent
Ingemar Giös

tillbaka
footer