Whiskyprovning den 20 oktober 2005.

För första gången hade Gefle Whiskysällskap (GWS) en provning en vardagkväll med 43 medlemmar inklusive gäster, vilket var rekord. En anledning till det stora antalet deltagare var nog Folke Andersson, chief blender på Vin & Sprit, som hade en mycket intressant whiskyprovning med personliga och lärorika kommentarer.

Det är två skotska vatted malt whiskies med stora försäljningsframgångar, som tagits fram av Folke Andersson (FA), nämligen Black Ribbon och Part Nan Angelen. Black Ribbon kostar på Systembolaget (katalog 2, 2005) 285:- för 700 ml och är en vatted malt med 16 olika ingående single malt whiskies.

Det som kanske var okänt för alla deltagare var att de whiskies, som är topdressings i Black Ribbon är t.ex. Bowmore, Highland Park och The Macallan. Whiskyn kännetecknas av en tydlig rökighet och det är tydligen de två förstnämnda, som i så fall i viss mån anger den rökiga tonen.

Part Nan Angelen finns på beställningssortimentet och är en mer exklusiv vatted malt, vilket också till en viss del priset indikerar, nämligen 692:- (katalog 2, 2005).

Eftersom åldern anges till 24 år, är den yngsta ingående maltwhiskyn 24 år och således övriga äldre. De single malts som ingår är från Norra Högländerna och en av dessa, nämligen Tomatin 1962 ingick i provningen.

Det gaeliska namnet Part Nan Angelen betyder änglarnas andel och syftar på den 2 procentiga avdunstning som sker åtminstone under första åren under lagringen.

FA började provningen med att göra en exposé över världens huvudsakliga whiskyproducerande länder och kom sedan in på de olika skotska whiskyregionerna. Men även andra ”whiskyproducerande” länder fick ibland en mycket personlig kommentar.

Om tycke och smak skall man ju inte diskutera men Mekongwhiskyn fick epitetet ”färgat risbrännvin”.

En del praktiska råd fick också deltagarna. FA betonade att det inte finns något rätt eller fel i uppfattningen beträffande whiskyns doft och smak. När man lagrar whisky är det speciellt UV-ljuset som är farligt för whiskyn, eftersom i första hand färgen förändras.

Har man öppnat en flaska whisky påverkar luften (syret) mellan vätskeytan och korken whiskyn, som efter ”en tid” blir fadd och intetsägande. Hur man dricker whisky kommenterades sedan ur olika aspekter. Om en whisky är rökig, bör man inte hälla i alltför mycket vatten.

Alla deltagare fick en kaffesked som hjälp, när han/hon skulle fylla de fem provningsglasen med lité vatten. En Islaywhisky kanske klarar av 1-2 skedar vatten, innan smaken och därmed rökigheten förändras drastiskt. I en Speysidewhisky kan man däremot hälla i något mer vatten utan att för den skull påverka whiskyns doft och smak negativt.

Den första whiskyn som provades var en Auchentoshan 10 år och är en Låglandswhisky.

FA frågade deltagarna vad de tyckte om färg, doft, smak och eftersmak samt kommenterade sedan vad han själv tyckte. Eftersom det är en mild whisky passar den mycket bra som en aperitif.

De tre följande whiskysorterna var alla från ön Islay och Bowmore men ändå mycket olika trots att halten fenoler för alla är cirka 25-30 ppm. Den första var lagrad 12 år och eftersom den inte är lagrad så länge, var den rökiga smaken markerad.

Kännetecknande för destilleriet Bowmore är att en stor mängd olika varianter har lanserats. Bowmore Surf kanske en del känner igen, eftersom den har lanserats på olika tax-free butiker världen runt.

En typ av slutlagring (finish) på andra fat är den ursprungliga lagringen finns i form av Bowmore Dusk (56 % och slutlagrad på rödvinsfat från Bordeaux) samt Bowmore Dawn (51.5 % och slutlagrad på portvinsfat). Man anger inte alltid slutlagringen, men den brukar variera mellan 18-24 månader.

Bowmore nummer två var Bowmore Darkest och är slutlagrad på sherryfat (oloroso), vilket också anger den sötaktiga smaken. Den tredje Bowmore som provsmakades var lagrad 17 år och var den Bowmore whiskyn, som många ansåg vara den mest balanserade beträffande rökighet samt den milda något, sötaktiga smaken.

Slutligen den femte whiskyn som provades var för många en överraskning. Det första intrycket var att den i första hand beträffande doft var en bourbon. När man sedan smakade på whiskyn var den mild och söt samt mycket viskös. Vad det var för whisky? Jo, en whisky från destilleriet Tomatin, som ligger strax söder om staden Inverness i Skottland.

Whiskyn tappades på fat 1962 och hade lagrats på bourbonfat i 42 år, innan den buteljerades 2004. Det är mycket ovanligt att en whisky, som så länge legat på fat har fått en så utsökt doft och smak.

Risken är alltid när en whisky lagrats så länge att den fått träsmak. Inte i detta fall utan vanillinet från bourbonfaten har penetrerat spriten under lagringen och givit en fantastisk whiskyupplevelse som såväl FA ansåg men även många andra av deltagarna.

Om några av deltagarna däremot skulle vilja beställa Tomatin 42 år från beställningssortimentet för 1.561:- (katalog 2, 2005), kan man bara spekulera i.

Eftersom ord. i GWS var bortrest tackade v.ord. Göran Larsson (GL) på GWS vägnar Folke Andersson för en mycket intressant provning. Att det inte är lätt att identifiera olika whiskysorter kommenterade GL med orden ”I am still confused but on a higher level”. Folke Andersson belönades även med en ”matnyttig” bok för sin uppskattade presentation.

Som vanligt var det en mycket utsökt måltid med vin som ingick i provningsavgiften och denna gång var det på restaurant Kvarnen, eftersom branden på Grand Central tidigare i år hade gjort att provningslokalen tillfälligtvis blivit ändrad.

 

Vid datorn
Ingemar Giös

tillbaka
footer